Januari-April:
Jobbiga månader, mådde riktigt dåligt till och från. Gick ner i vikt, hade extrema ångestattacker och rejäla smärtor i kroppen. Under denna period åkte jag in och ut från sjukhuset ganska mycket. Slutade äta, var jätte deppig, klarade inte av att göra något själv. Kunde äta ca en halv macka och en mini skål med yoghurt på en dag. Om ni går tillbaka i akrkivet så ser man att det inte finns så jätte mycket blogg inlägg vissa månader, jag orkade helt enkelt inte. Min kropp var helt slut. Det enda som gjorde mig lycklig då var min dåvarande pojkvän. Bodde hos honom och han fick ta hand om mig, men han klarade inte det i längden.
I mars när jag var på sjukhuset då jag helt enkelt inte orkade mer, då jag grät för allt och hade ingen livsglädje alls så beslutade vi att dem skulle ta in min på st: görans sjukhus. Där spenderade jag tre veckor. Och det var dem värsta veckorna i mitt liv. Fick så mycket medicin att jag låg helt drogad i sängen, kommer knappt ihåg något från denna period. Men mamma satt med mig varje kväll, tröstade mig, höll min hand och fanns där ända tills jag somna. Blev lika ledsen varje gång då jag vakna och hon inte fanns kvar. Har aldrig känt mig så ensam som jag gjorde där. Men i slutet av april blev jag utskriven och skulle börja klara mig själv och leva hemma.



Maj:
Som sagt blev jag utskriven i slutet av april. Började sakta men säkert gå till skolan igen och bet verkligen ihop för att klara mig till studenten. Jag var gansak lycklig den dagen, sån underbar känsla! Var med på allt hela dagen, förutom flaket. Där kände jag att min kropp aldrig skulle klara av det. Hade fått blickar och kommentarer hela dagen om hur smal jag var och hur jag såg ut. Visst jag såg ut som ett skelett som gick omkring men blev ju inte bättre när folk pratade om det. Försökte slå döv örat till. Åkte hem och förberedde min studentmottagning, där några nära och kära kom :)

Juni - Aug:
Några dagar efter studenten skrev jag in mig igen på sjukhuset, kommer dock inte nämna anledning här. Ytterligare 2v spenderades på sjukhuset. Mamma gjorde allt för jag skulle ut därifrån, hon klarade inte av att se mig i det skick jag var i.
Jag kom ut igen och började sedan leva på nytt. Vill tacka min bästa vän Linus för allt han gjorde för mig. Han var med mig på dagarna för att jag inte ritkigt vågade vara själv. Vi åkte och bada, chillade hemma, åt tsm med mera och det betydde jätte mycket för. En vitkigt bit som fick mig tillbaka!
Åkte även till landet ex antal veckor, Linus följde med några gånger och vi hade super kul. Var även där med kusinerna och släkten. Folk visste vad som hade hänt, men dem pratade inte om det. Men behövde jag någon så fanns dem där. Tackar för det.
I slutet på aug träffade jag Markus, där kände jag att livet skulle bli bättre och det blev det. Han åkte till mig och jag till honom. Gjorde min första resa på egen hand och klarade av att äta bland folk igen vilket jag inte kudne tidigare :O Var glad igen och om inte annat var jag kär ;)

Sep - Dec:
I Oktober tog jag mitt körkort! Är så sjukt glad och stolt över mig själv!
Och hela hösten har väll spenderats med massa skåneresor och plugg. Har mått super bra dem dagar/veckor jag varit där nere och mått lite mindre bra när jag varit upp i sthlm. I December skrev jag in mig i Sk Hajen. Och tränar är nu ca 7 pass i veckan och har aldrig mått bättre. För ett år sen ganska exakt vägde jag 48kg och nu har jag kommit upp i 61.1kg och fått tillbaka mina muskler och former. Ser mänsklig ut igen ;) haha
Och simningen går riktigt bra, detta år kommer jag komma långt!

Finns såå mycket mer att säga om detta år, men ni hade aldrig orkat läsa allt!
Jag vill tacka min familj, mina vänner och alla andra som funnits där och stötta mig genom detta år.
Tack för allt! <3