Vet inte riktigt vart jag ska börja..

Har alltid varit den som är sjukt positiv, peppad och blickar ständigt framåt. Har dock en förmåga att sätta ribban alldeles för högt upp och tillsammans med ett funktonshinder så når jag inte dit jag vill. Och nu har det gått för långt.. igen. Är fullständigt trasig. Vet inte hur mycket jag sovit dem senaste veckorna ( nej, jag sover inte för mycket) Jag kämpar och kämpar men kommer ändå ingen vart. Är trött på människor som ständigt ska sparka på mig och stämpla mig som om jag vore dum i huvudet bara för jag har dysexi och ADHD. 

 

Känner mig så fruktansvärt liten och ensam just nu. Vet inte om jag ska ta ngra dagar från skolan och åka hem till Stockholm och reda ut det som är trassligt och försöka lösa problemen. Vet att det är många dystra inlägg på bloggen just nu..